ANALYS AV DEN BESATTA MÅLNINGEN
Introduktion
(skriven av den tidigare ägaren av målningen)
Tavlan har följande historia som återberättats för mig av dess ägare (transkribering av inspelning, översatt från finska):
”Den målades någon gång på 30-talet, innan kriget. Det var en resande konstnär som kom till vår by på Karelska näset, mörk var han, mycket stilig med mustasch, brätthatt och snusnäsduk knuten runt halsen. Alla ville få sitt porträtt målat av honom, jag kommer inte ihåg vad han hette ... [paus]
Jag vet inte om den är särskilt välgjord ur ett konstnärligt perspektiv, så att säga, men nog är den lik min mormor som den föreställer. Hon var exalterad över att bli målad minns jag och tog fram sin käraste ägodel att ha med i porträttet, kaffekvarn [skrattar]. Den har alltid hängt på den finaste platsen i de hem den stått i, från Näset till de nya hemmen efter evakueringen till Finland när gränsen flyttades efter kriget och vi förlorade det mesta. Tavlan skulle med. Nåväl, om vi snabbspolar framåt och hoppar över en del familjetragedier, som involverar alkohol och självmord och sådant, du förstår ... [harklar sig] Den hängde i mitt hem också och gjorde mig aldrig någonting. Jag tyckte om den men så blev det något med den som jag inte än idag förstår. Mitt barnbarn var hemma hos mig med sina vänner, hon var ganska ung men mycket skarp så jag tror på henne, och vännerna. Den började röra på sig, mormor i tavlan, de såg det allihop och berättade detta för mig när jag kom hem, de såg ut som att de gråtit, och de hade tagit ner tavlan och lagt den upp och nedvänd under min säng och stängt dörren, de var alla väldigt upprörda och ledsna, nästan nog skräckslagna. Och jag trodde på dem. Barnbarnet sa att jag absolut inte fick sätta upp den igen, och det har jag heller inte gjort, den är kvar där under sängen så som den var lagd. Jag frågade sedan en präst från kyrkan i området där jag bor om tavlor kunde vara besatta och han sa att det kunde de så som alla materiella ting och levande själar kan bli hemsökta av demoner. Jag frågade om man kunde få ut demonen och det sa han att det kunde man men att man behövde vara mycket försiktig. Bränna den skulle man. Jag vågade inte bränna den själv och har inte frågat om hjälp heller men nu vill jag inte ha den kvar längre under sängen. Så tack för att du tar den.”
Jag tog tavlan för att ägaren skulle slippa oket att ha den under sin säng. Det var många tragedier som drabbade den familjen och att ha en potentiellt hemsökt tavla med i bilden gjorde inte sorgearbetet lättare. I sorg försöker människor hitta alla slags förklaringar till det oförklarliga. I det här fallet en demonbesatt tavla. Vidskeplighet eller inte, tavlan har inte gjort mig något och jag kan inte uttala mig om den verkligen är besatt. Men jag har ändå tagit några försiktighetsåtgärder och stänkt helgat vatten på den och stuckit in en ikon med Herrens bön bakom ramen. Jag fick efter konsultationer med en präst jag litar på att inte ha den framme och bränna den. Så tack för att du bränner den åt oss.
/Anonym
Verkets specifikationer
Konstnär:
Okänd.
Titel:
Saknar titel.
Tidsperiod:
1930-1940.
Plats:
Kexholm, Karelska Näset, Finland. (Nu Priozersk, Ryssland).
Mått med ram:
53,4x62,1x2,2 cm.
Ram:
Träram i ek, målad guld. Den ser ut att vara från samma tidsperiod som målningen. Hörnjärn med 6 hål i varje sitter i varje hörn på baksidan av ramen. Antal skruvar i hörnjärnet är lika i alla hörn där det sitter 3 skruvar förutom i det hörn ner åt vänster där det sitter 2 skruvar. ¾ upp för ramen sitter ytterligare 2 skruvar i samma höjd på båda sidorna. En snurrad metallvajer sitter fast mellan dem.
Målningen:
Olja på grunderad linneduk. Monterad på pannå (masonitskiva). Saknar signatur. Siffran “3” upp och ner i blyerts på baksidan i mitten. Papperstejp i dåligt skick, monterat längs med sidorna av skivan och ramen.
Skador:
Ett par repor mellan 2 och 5 cm i längd på baksidan av pannån. I mitten och i det vänstra nedre hörnet. Framsidan av målningen är i väldigt bra skick. Ramen är i okej skick.
Målningen
1. Visuella element och Komposition
En kvinna som ser ut att vara mellan 70-80 år sitter i sitt hem. Hon har en kaffekvarn i mörkt trä i hennes famn och tittar rakt fram mot betraktaren. Hon bär en blå huvudduk. Den täcker hennes hår. Även en mörkgrön rock som täcker hela kroppen. Hennes ansikte och händer är synliga. På hennes vänstra sida står ett bord som hon lutar sin arm mot. Ovanför bordet ett fönster, den nedre delen är täckt av en halvgardin i vitt genomlysande tyg. Bakom henne på båda sidor syns en logvägg i mörkt trä. Golvets material går inte att urskilja, men misstänks vara av liknande träsort.
Målningen är målad med tvåpunktsperspektiv. I fokus är kvinnan som är placerad lite från mitten av målningen åt det vänstra hållet. Hon är nästan helt centrerad på duken och tar upp en stor del av målningen. Större delar av hennes kropp är synliga (huvud till knäna). En del av fönstret syns på den högra övre sidan av målningen. Ytorna såsom väggarna, golvet och bordet är tydliga och raka. Målningen är balanserad och symmetrisk. Huvudfokuset i bilden är kvinnan, kaffekvarnen, bordet och fönstret.
2. Kvinnan
Kvinnan har ljus, nästan vit hud. Mörkblåa ögon. Flera rynkor som sträcker sig över pannan. Tunna läppar. Stora kinder, höga kindben och en rak näsa. Hon är spänd i armarna och kroppen, sitter rak i ryggen. Men har ett avslappnat ansiktsuttryck. Hennes kläder är mörka i färgen vilket kan indikera att hon tillhör arbetarklassen. De mörka färgerna var vanliga för vardagliga och praktiska kläder under den tidsperioden när målningen skapades. Hennes ansiktsuttryck är sorgset och allvarligt, hon har en djup blick.
3. Ljuset i bilden
I övrigt så är rummet som kvinnan befinner sig i väldigt mörkt. Ljuset i bilden kommer in från fönstret och lyser upp henne och bordet bredvid. Det är ett starkt vitt ljus med detaljer av varma toner som indikerar att det är dagtid. Hennes ansikte och ögon, vänstra sidan av huvudet, vänster arm och axel, båda knäna, delar av bysten, och båda hennes händer är belysta. Detta görs tydligt av den mängden vit färg som använts. Det ljus som kommer in ovanför gardinen som skiner på hennes överkropp och huvud är starkare. Gardinens tyg är genomlysande.
4. Färg och utförande
Färgerna som används är varma, delvis brutna i vissa områden. De är dova nästan överallt, undantagen är detaljer på hennes huvudduk, gardinen och bordet där rena och klara färger används. I ljuset som landar på gardinen, bordet och kvinnan används en klar titanvitt och lite kadmiumgul i detaljerna. Hennes huvudduk är mörkblå med lila inslag, hennes rock mörkgrön/grå. På hennes huvudduk och detaljer i rocken används en preussisk blå. För att urskilja detaljer såsom rynkor och skuggor på hennes kropp så används raka och tjocka linjer i svart. Den dominanta färgen i skalan är en bränd umbra som används i större delar av rummet. Golvet under henne är mörkgrönt/brunt och liknar den färg som används på rocken. Målningen är tunt målad och ytan på duken är platt, men användningen av ljus och mörker ger den ett stort djup. I det nedre vänstra hörnet en trekant omålad yta, på cirka 5 mm bredd, syns den grunderade duken. Runt kanterna på formen kan man se en grundmålning, ett tunt skikt bränd umbra. I allmänhet så används en snabb och expressiv penselföring, med undantag i vissa detaljer av motivet där penselföringen är mjukare och lugnare. Geometriska former så som kaffekvarnen, bordet, fönstret och väggarna är målade så att de representerar de olika materialen och konstruktionerna på ett tydligt sätt. Organiska former så som kvinnan, detaljer i träet, ljuset och gardinen är mer abstrakta och har en större volym. Sammanfattande är utförandet av målningen expressivt och löst vilket gör den väldigt spännande. Precision i detaljer, färgval och den proportionerliga kroppen, som har en tydlig och definierad struktur, indikerar skicklighet. Välanvänt perspektiv och ljus i bilden. Ansiktsdragen är enkelt och tydligt målade, de representerar känslorna i kvinnan väl. Den estetiska kvaliteten tillför en seriös känsla av bilden.
5. Symbolism
Kaffekvarnen i bilden kan ses som en symbol för förändring eller bearbetning. Att vrida på den, en monoton rörelse, som en cykel av arbete och ansvar, men även en process av transformation (kaffeböna till pulver) tolkas som en parallell till livets svårigheter, som kan omvandlas till något meningsfullt och vackert. Man skulle också kunna se den som en representation av livets kretslopp eller en påminnelse om livets förgänglighet. Den snurras så länge man är villig att snurra den. Stugan som miljö är en intim plats. En symbol för trygghet och skydd från omvärlden. Att släppa in betraktaren i hemmet på detta sätt öppnar upp till något väldigt äkta och personligt. Sammanfattande kan kvinnan, kaffekvarnen och stugan symbolisera hårt arbete, bearbetning av sorg, och förändring. Målningen kan vara en hyllning till uthållighet, en melankolisk reflektion över livets villkor, eller bara ett porträtt av en familjemedlem.